Kategori I består idag av syskonraserna *perser och exotic. Så har det dock inte alltid varit inom SVERAK/FIFe.
När exotic först blev godkänd inom SVERAK så tävlade de i Kategori III tillsammans med de andra korthårsraserna.
1991 ändrades detta och exotic kom att gå i den kategori där den hör hemma, tillsammans med perser,
och där tävlar de mot varandra under samma standard förutom pälslängden.
Av Malin Sundqvist (ursprungligen publicerad i Våra Katter Nr 5/2010)
Historik
Persern är en mycket gammal ras men dess ursprung är inte helt känt. Det sägs att de samtidiga ökenkaravanerna som tog sig västerut från Persien och Iran
förutom sin last med värdefulla kryddor och juveler ibland hade med något som var än mer värdefullt: en långhårig katt.
Man vet också att de första perserkatterna kom till Frankrike på 1700-talet.
Äg: Liisa Forss
De pampiga långpälsade katterna blev naturligt nog särskilt populära vid den praktälskande franske kungens hov.
De första långhårskatterna var slanka och högbenta med ett trekantigt ansikte. Ögonen var stora och pälsen silkig. Persern kallades angora efter staden Ankara.
I Sverige blev perser automatiskt godkänd som ras i och med bildandet av den första svenska kattklubben 1946 – detta är idag Stockholms Kattklubb.
Namnet angora levde kvar på rasen så länge som fram till 1955 då den svenska kattklubben anslöt sig till FIFe.
Dagens perser härstammar från England och framförallt USA. De perserkatter som man i Sverige och Norden avlade fram i mitten av 80-talet kom i huvudsak från England. Därefter är det i stort sett enbart katter som härstammar från USA som används i avel.
I USA har man en betydligt bredare avelsbas (fler katter) än i England, vilket har gjort att man kommit längre i sin strävan efter den ”perfekta katten”.
Deras arbete ligger till grund för perseruppfödare i Sverige idag. Genom lindrigare införselregler från EU-länderna är det dock många uppfödare som idag finner sina drömkatter på närmre håll. Svenska uppfödare har även exporterat flitigt både inom och utanför Europa.
Exoticens historia tar sin början i USA under 1950-talet. Uppfödare gjorde experimentparningar mellan amerikanskt korthår och perser för att förbättra typen på korthåren. Resultatet blev katter med kortare kroppar, svansar och nosar men med en päls som var kort, tjock och plyschliknande och som stod rakt ut från kroppen. Samtidigt med detta skedde provparningar mellan perser och burma och även där fick man fram liknande resultat.
Under 1960-talet tog man inom CFA (the Cat Fanciers’ Association) initiativet och skapade en standard för den nya rasen som fick namnet ”Exotic Shorthair”.
Under den första tiden möttes rasen av motstånd från många perseruppfödare; det var svårt att få låna hanar och komma åt bra perserlinjer.
Många perseruppfödare ville inte höra talas om ett samarbete med exoticuppfödare och ville inte att deras katter skulle användas till den aveln.
Det gjorde den första tidens avelsarbete mycket svårt. Men det fanns några väletablerade perseruppfödare som hade en annan syn på saken och inte hade något emot den nya rasen. Allteftersom rasen blev mer och mer populär blev det också lättare att få tag i bra linjer och en del av motståndarna började själva med exoticavel.
1984 godkändes Exotic som ras i FIFe och den första exoticen i Sverige kom hit 1986. Året därpå registrerades den första kattungen i SVERAK.
Rasbeskrivning
Perser och exotic är syskonraser och tävlar enligt samma rasstandard. Det enda som skiljer dem åt är pälslängden.
Exoticpälsen ska vara kort och tjock, plyschliknande och dubbel. Pälsen ska stå ut från kroppen och bidra till att ge ett runt intryck hos hela katten.
Perserns päls skall vara lång och silkig, gärna med en stor, lång krage.
Äg: Irene Åström
Allt på perser och exotic ska sträva mot RUNDHET. Katten ska vara kort och kompakt.
Den runda, korta kroppen ska stå stadigt på fyra stabbiga ben med en kraftig, kort svans och nacke till det hela. Huvudet skall vara runt och massivt.
Pannan ska vara välvd utan ojämnheter. Hakan och käkpartiet är kraftigt vilket tillsammans med pannan ger det runda ansiktet.
Öronen ska sitta brett isär och vara små och rundade. Nosen är kort och bred med öppna näsborrar. Något som är viktigt på en perser och exotic är deras ögon.
Ögonen ska vara stora och öppna. De helt runda ögonen ska sitta brett isär och bidrar till ett sött, öppet uttryck.
Även ögonfärg är viktigt. De flesta varianter har koppar- eller bärnstensfärgade ögon. Vissa silvervarianter kan även ha gröna ögon medan colourpoint och en del vita katter har blå ögon. På senare år har det även dykt upp fler och fler oddeyed, dvs. ett blått och ett kopparfärgat öga.
Oddeyed förekommer främst på vita katter men finns också på vitfläckar.
Perser och exotic är färgavlade raser, och tävlar inom sina bestämda färger och mönster. Det finns idag över 300 godkända färgvarianter.
I FIFe är det tillåtet att utan hinder para de båda raserna med varandra och många uppfödare arbetar med båda raser inom de färgvarianter som de är specialiserade på.
Utställning
Perser och exotic utgör tillsammans kategori I och idag är det sällan så många individer representerade på utställningarna.
Annat var det förr då majoriteten av katterna på en utställning var perser. Om man sticker ut hakan lite kan man faktiskt säga att det var just persern som byggde upp utställningsverksamheten i Sverige med sitt stora antal.
Äg: Marina Sigfridsson
Man behöver inte gå tillbaka så långt i tiden utan det räcker till 1980-talet för att se att det var hundratals perser som tampades om framgångarna.
Idag är det tyvärr betydligt färre katter och det är inte ovanligt att antalet understiger 50. Man kan fundera på varför det blivit så och en orsak är säkert att det idag finns otroligt många fler raser att välja bland samt att utställningarna är flera idag än för 30 år sedan.
Givetvis spelar prepareringen in då det inte går på en kvart att få en perser (eller exotic heller för den delen) fin till utställning.
Om man har en katt som ställs ut gäller det att kontinuerligt hålla katten i trim.
Skötsel
Med sin långa och täta päls behöver en perser hjälp att hålla sig riktigt fin. Det måste vi som ägare se till att den får.
Man behöver inte kamma eller borsta igenom sin perser varje dag även om det inte är någon nackdel. Det är inte i borsten som hemligheten med en välskött päls ligger. Det som är viktigt är att katten är ren. En päls som är ren tovar inte alls på samma sätt som en som är fet och smutsig.
Naturligtvis bör man dagligen känna igenom katten så den inte har någon knuta eller tova i pälsen. Då kan man på tidigt stadium förhindra uppkomsten av tovor.
Det är främst där pälsen är ulligare som tovorna bildas, d.v.s. bakom öronen, mellan frambenen och på låren. En katt med en ulligare pälskvalité får också oftare överlag tovor fortare än de som har en silkigare struktur. Genom att bada katten regelbundet håller man pälsen lättare fri från tovor.
Dessutom blir man vid dessa badtillfällen av med hårstrån som annars med största säkerhet skulle ha hamnat på golvet bara för att dammsugas upp.
Hur ofta en perser ska badas är väldigt individuellt, främst beroende på kattens kvalité på pälsen men även om den är inne i en fällningsperiod.
I normalfallet brukar det räcka med att bada katten varje eller varannan månad men fäller katten underlättar det om man badar dem något oftare.
Den gamla pälsen som ändå ska bort lossnar fortare. Huden stimuleras och ny päls växer fram fortare. Efter badet ska man inte låta en långhårig katt självtorka.
Då kan badet göra mer skada än nytta då pälsen gärna filtar ihop sig. Vad man då får göra är att helt enkelt föna katten torr.
Både bad och torkning är något som en perser får lära sig redan som liten hemma hos uppfödaren.
Därför är det sällan några problem med detta – det viktiga är att göra det regelbundet.
Äg: Malin Demervall
En exotic är en korthårig katt och behöver inte riktigt samma pälsvård även om den inte är helt underhållsfri.
Det är inte ovanligt att exotic kallas för “latmanna-perser” och visst ligger det ett uns av sanning i det.
Även en exotic behöver regelbundna bad även om man inte ställer ut och om man inte sköter dem så är det inte ovanligt att det kan bildas tovor – främst när det är dags för fällning. Och när det kommer till fällning så är det många som kan intyga att då är det sju resor värre att vara med exotic än perser – i alla fall om man bara ser till hur mycker hår som släpper och vad som måste dammsugas upp.
En exotic som fäller tappar ofta väldigt mycket hår då de har en mycket tätare päls än syskonrasen. Det är inte ovanligt att det till slut endast är täckhåren kvar på katten och resten flyger runt på golvet, sitter i duschavloppet och på kläderna.
Man kan lätt förledas att tro att en perser som inte är i full pälskondition ser värre ut, men då har man inte sett en urpälsad exotic som mest kan liknas vid att ha grisragg.
Temperamentet
Det som de allra flesta som har eller känner perser och exotic säger kännetecknar rasen är inte det speciella utseendet utan temperamentet.
Det är mycket harmoniska och kanske lite lugnare katter än många andra raser vilket gör dem mycket lämpliga som innekatter.
Men för den skull är det inte några apatiska katter som mest tillbringar tiden som en prydnad på en kudde i soffan utan tvärtom.
Den är lekfull och livlig som andra raser utan att för den delen riva hela inredningen (även om det förekommer…).
När det vankas besök är det en unison välkomstkommitté av katter som kommer i hallen och hälsar gästerna välkomna. Det är inte ovanligt med förvånade kommentarer om hur trevliga katterna är från en som besöker ett hem med perser och exotic första gången.
Kanske har många fått en felaktig uppfattning att en perser eller exotic är en fisförnäm katt som helst inte umgås med okända – mer fel än så kan det inte vara.
Något som säkert kan vara en bidragande orsak till att katterna är så vänliga och stabila är att det är katter som är mycket hanterade då uppfödarna vänjer kattungarna i tidig ålder med både bad och föning. Detta gör att de är vana vid att bli hanterade och litar på människor fullt ut.
Det är sällskapliga katter och trivs ofta utmärkt tillsammans med både andra kattraser och hundar. Våra katter är som nallebjörnar med hjärtan av guld.
Hälsa och framtid
Uppfödare arbetar ständigt med rasens utveckling – både utseendemässigt och hälsomässigt.
Perser är en av de raser som ofta pekas ut som ohälsosam och det kan ibland kännas lite orättvist då det är den ras det kanske arbetats allra hårdast med och nått längst i förändring. Men det får absolut inte döljas att det har förekommit och fortfarande till viss del förekommer problem med rinniga ögon och trånga andningsvägar.
Det är varje enskild uppfödares absoluta ansvar att se till att arbeta med dessa problem så att de elimineras totalt.
Dagens katter är oändligt mycket hälsosammare än vad de var på 1970- och 1980-talet. Naturligtvis jobbas det med även andra saker inom raserna och det var just på perser och exotic som njursjukdomen Polycystic Kidney Disease (PKD) uppmärksammades först.
Det är en genetisk sjukdom som gör att det bildas cystor på njurarna och på sikt kan försämra deras funktion markant.
Genom ett stort arbete har de allra flesta uppfödarna idag helt eliminerat sjukdomen, mycket till stor hjälp av de DNA-tester som idag kan utföras.
Precis som vid all avel är det viktigt att skynda långsamt och det är viktigt att se över situationen och planera hur man som uppfödare bäst ska arbeta bort eventuella sjukdomar i en ras. Uppfödare, inom alla raser, har ett stort ansvar och ett kontinuerligt arbete med att avla fram vackra, trevliga och friska katter till sällskap, utställning och avel samtidigt som man aldrig får ge vika beträffande katternas hälsa. Genom detta arbetas det ständigt för en kattras med allt man kan önska sig.
Perser och exotic är mycket vackra katter med ett underbart temperament. Utöver detta är det en sund katt – både inuti och utanpå.
-
Från och med januari 2016 ingår även kattraserna Ragdoll, Helig Birma samt Turkisk van i Kategori I