Blodgrupper hos katt och problemet med B-blod


Av Anna-Lena Berg, Leg Veterinär, VMD


Katter kan ha tre olika blodgrupper: A, B eller AB. A är vanligast, men inom vissa raser (exempelvis Brittiskt korthår och Devon Rex) är andelen katter med blodgrupp B relativt hög (25-50% i USA).
Exakta siffror för alla kattraser är svåra att fastställa, då det finns en stor geografisk variation.
En katt som har blodgrupp B är lika frisk och pigg som en som har A eller AB. Däremot kan problem uppstå i två situationer: vid blodtransfusion samt vid digivning.

Orsaken till problemet är att katter med blodgrupp B har rikligt med antikroppar mot blodgrupp A.
Blodgrupper är proteiner (antigener) som sitter på ytan av de röda blodkropparna.
Antikropparna binder sig till antigenerna, vilket leder till att blodkropparna faller sönder. Vid blodtransfusion händer detta om en katt med blodgrupp B får A-blod.
Den motsatta situationen, dvs om en katt med blod-grupp A får B-blod, är inte lika allvarlig
eftersom katter med blodgrupp A endast bildar små mängder anti-B antikroppar.

Kattungar föds med mycket låga halter antikroppar i blodet, men när de diar under första dygnet tar de upp antikroppar från mammans mjölk i tarmen.
Detta är viktigt för att de nyfödda ungarna ska skyddas mot infektioner innan de så småningom, vid 5-6 veckors ålder, börjar producera egna antikroppar.
Bland de antikroppar som förs över från mamman finns även antikroppar mot blodgrupps-antigen.
Om mamman tillhör blodgrupp B och kattungen blodgrupp A tas alltså en stor mängd anti-A anti-kroppar upp i tarmen och går ut i kattungens blod,
där de röda blodkropparna angrips och går sönder.
Detta kallas neonatal isoerytrolys och är ett livshotande tillstånd. Symtomen är slöhet, rödbrun urin och svagt gula slemhinnor.
Ibland dör ungarna utan föregående symtom.

Många uppfödare blodgrupperar sina avelsdjur i förväg, för att gardera sig mot neonatal isoerytrolys. Speciellt vanligt är detta inom raser med stor andel B+ katter.
Istället för att avstå helt från att para en B+ hona med en A+ hane väljer en del uppfödare att handmata de nyfödda kattungarna under de första 12-16 levnadstimmarna.
Det är nämligen endast under det första levnadsdygnet (troligen bara inom 16 timmar) som antikroppar kan tas upp från kattungens tarm.
För att hindra ungarna att dia trär man en tunn strumpa över honkattens juver.
Efter första dygnet kan ungarna tillåtas dia som vanligt.

I januari 2012 yttrade sig Jordbruksverket (JBV) i denna fråga, som svar på en fråga från Läns-styrelsen i Uppsala län. Frågan gällde om det är förenligt med
lagstiftningen att para en honkatt med blodgrupp B med en hankatt med blodgrupp A,
samt att trä en strumpa över en nyförlöst honas juver eller på annat sätt hindra ungarna från att dia.
JBV säger i sitt yttrande daterat 2012-01-13 att det inte är förenligt med gällande djurskyddslagstiftning
att medvetet planera för att hindra ungarna att dia sin mamma det första dygnet.
Motivationen är främst att ungarna riskerar att gå miste om antikroppar i den s k råmjölken,
som bara produceras under de första dygnen och ger kattungen ett passivt skydd mot infektioner.
JBV anser också att det innebär ett fysiskt och psykiskt lidande för honkatten att inte få ge di till sina ungar.

Många uppfödare och rasringar reagerade på JBVs yttrande eftersom det kan ge negativa följder inom aveln.
Om honor med blodgrupp B enbart tillåts paras med hanar av blodgrupp B kommer avelsbasen inom vissa raser att minska,
då A+ hanar inte längre kan användas till dessa honor.
Inavelsgraden kommer att öka, med risk för åtföljande genetiska sjukdomsproblem av olika slag. Detta är något som JBV inte alls berör i sitt yttrande.
SVERAKs hälsokommitté kopplades in i frågan, och diskussioner fördes under 2012 mellan SVERAK och JBV.
En enskild uppfödare överklagade JBVs yttrande till Förvaltningsrätten, som gjorde föjande bedömning:
”Även om skrivelsen [från JBV] innehåller förbudsliknande uttalanden kan den enligt förvaltningsrättens mening inte anses innehålla något formligt förbud […].
Inte heller har länsstyrelserna meddelats ett direktiv, som medför positiv rättskraft och som sådant direkt ska läggas till grund för senare beslut om förbud mot avel
med katter på sätt som det nu är fråga om […].”

SVERAK konstaterar på sin hemsida att det är upp till varje uppfödare att tolka Förvaltningsrättens beslut.